Varför linjärt när man kan korsbefrukta?

korDet linjära har blivit utmanat på en hel del områden men på vissa andra biter det sig fast. Jag har deltagit i en diskussion på Linkedin där rekryteringsföretags sätt att arbeta var ifrågasatt. Varför vågar man inte gå utanför ramarna och utmana uppdragsgivare? Varför är linjära CV:n det mest intressanta? Varför tror man att någon som har arbetat med exakt samma saker inom samma bransch har mest att tillföra ett företag?

Inte långt därefter läser jag om ett företag i en bransch som brottas med stora utmaningar genom den allt snabbare digitala utvecklingen. Deras VD intervjuas och han bekräftar att företaget i fråga måste bli duktigare på att förstå och använda sig av de digitala möjligheterna. Vad är receptet? Jo, då säger VD att de skall sätta sig ner med ett annat företag i branschen och göra en workshop och samarbeta kring detta.

Min fundering: Om jag är mindre bra på något, går jag då och frågar någon som är lika dålig som jag på det jag vill ha hjälp med? Om jag skall tillföra kompetens till mitt företag, rekryterar jag då någon med exakt samma kunskaper och bakgrund som alla andra i företaget redan har? Jag skulle inte ha gjort det men det verkar ju hända hela tiden.

Jag får inblick i många olika branscher genom mina uppdrag, och det som verkligen slår mig är att det finns otroligt spännande möjligheter och vinster att hämta om man vågade korsbefrukta mer. Inte helt osökt tänker jag på uttrycket att innovation sällan handlar om att göra helt nya saker, utan snarare om att sätta ihop två redan kända saker på ett oväntat och nytt sätt.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Vill du dela i diskussionen?
Bidra gärna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × 5 =